Påfågelkvinnan – originalmålning

Det här är den första av målningarna som jag gjorde till min utställning som jag hade i maj. Utställningen hette ”Ett snitt av en inre trädgård” och det var det den här utställningen handlade om. Mycket händer i mitt huvud, många parallella spår, färg och form.

Temat i min process var fritt skapande. Det som ville komma fram fick komma fram och därför blev det lite blandade stilar denna gång. Den här bilden är kopplat till det, det är en tolkning av min inre trädgård som jag började utforska sommaren 2022.

Och kopplingen till påfågeln handlar väl om att all prakt finns där egentligen, i påfågels fall svansen och i mitt fall i mitt huvud, men visas bara upp ibland, den måste släppas lös ibland, din prakt, det inre landskap som du har. Tänk om man kunde gå in i varandras hjärnor och titta hur det ser ut. Min bror hade påfåglar för många år sedan och det jag lärde mig då var att påfåglar tappar sin svans ca var tredje år och så får de vänta på att det växer ut en ny. Kan tänka mig att de inte vill gå och flörta med ”livet” just då när de har tappat alla de vackra fjädrarna. Jag kommer ihåg att jag tyckte synd om dem då, vilket kanske var fel för det är ju så det fungera för dem. Det sägs att människor har cykler på ca 7 år när det behöver göra någon form av nystart eller göra en förändring, lite som påfågeln. Hur som helst, idag fäller jag upp mina fjädrar ;)