Nu är jag i slutfasen på min skaparresa för att måla klart alla tavlor till utställningen ”Ett snitt från en inre trädgård”
Idag när jag målar lever jag oftast i min högerhjärna, i nuet. Det gjorde jag inte i somras när jag började detta skaparår. Jag hade inte målat på ett tag. Men nu när jag målar, är jag oftast i stunden, jag ser en färgblandning, bara kör på, målar, handen får göra som den vill, jag tror på den, går helt på känsla. Jag har en ide, jag kör på. Jag bara tror på den, tänker inte för mycket. Det är de roligaste stunderna, det är beroendeframkallande för det känns så bra att vara där. Det är absolut inte så varje dag, men eftersom jag har varit där så vet jag att de stunderna kommer tillbaka.
Jag kan se i vissa målningar att jag är i ett annat mindset, kopplar på vänster hjärnan lite för mycket, jag har övertänkt lite, kanske släppt tavlan lite för sent, överarbetat, kanske inte har litat på min känsla och min faktiska skill. Tänker för mycket på fakta jag vet om omvärlden som egentligen inte har med bilden att göra.
Det här året har fått vara en process. De absolut roligaste stunderna är när jag helt är i högerhjärnan, det är de målningarna jag själv gillar mest som jag har gjort när jag har tillåtit mig själv att vara helt i högerhjärnan. Det vill säga inga tankar hur det ska gå, gör jag rätt, kan jag det här, men vad håller jag på med egentligen…, övertänka, men så här kan man väl inte göra… o s v.
När man tillåter sig att vara i högerhjärnan så tappar man tid och rum, det är helt fascinerande, plötsligt har de gått 6 timmar, man börjar känna ett visst kurr i magen och tittar på klockan, man inser att tiden har gått förbi både lunch och eftermiddagsfika. Man känner sig ändå lycklig.
Men jag har insett att det är nog en skill, och jag tror att alla kan träna upp sig att vara där i högerhjärnan. Träna upp så att man snabbare kommer in i högerhjärnan, lära sig att tillåta sig att vara där. När du väl har varit där och vet hur det känns så blir det lättare och lättare.
Jag tror också att konstnärer hamnar i blockeringar kanske ett par gånger om året när de har svårt att komma in i högerhjärnan, det kan vara för att de instinktivt känner att de behöver utvecklas och ta nästa steg, du behöver hoppa över det svarta hålet du upplever, våga ta nästa steg, tro på dit du är påväg, utvecklas… det är dags att nå nästa nivå. Du måste förstå att detta är ok, det kommer något nytt, lär dig hur du kommer över hålet och gå vidare. Se det som något positivt, att det kommer något nytt...
En övning som kan hjälpa dig komma över det svarta hål.
Gör 100 skisser på t ex papper, på 3 dagar, testa allt, låt det bara komma, testa olika material, färgkombinationer, tekniker, sätt att måla på…
Det blir drygt 33 om dagen, men gör en i taget, se vad som händer, vad gillar du, vad gillar du inte
Blockeringar
Du kan hamna i två olika blockeringar. Dels när du målar och målar men du känner inget för det du målar, eller så kommer det inte ut något.
Ibland behöver du bara kämpa igenom, våga slutföra tavlan, kör på, gör 3 dagarsutmaningen och rätt som det är så är du igenom och igång med ett nytt flow.
Ibland misslyckas man och man blir uttråkad men om man tittar på det så lär man sig så mycket av de målningarna och perioderna
Självklart måste man ha kunskap om komposition och färgblandning mm för att kunna göra målningar som landar rätt och för att lätt kunna hamna i höger hjärnhalva och lita på sin magkänsla och gå på det som känns bra, annars är det lätt att du kastas över till vänster hjärnhalva hela tiden för du känner dig osäker.
För att kunna gå på magkänsla
Så egentligen det jag kommer på nu när jag skriver är att till att börja med är det verkligen en vänster hjärnhalva-grej att först lära sig en massa saker så att man kan sedan gå på magkänsla och helt kasta sig över och helt vara i höger hjärnhalvan. Det är ungefär som att lära sig att cykla eller åka slalom, när du väl kan det så går det instinktivt. Men du måste träna och träna och plötsligt känner du en frihet…
Att arbeta i lager
Jag tror också på att bara börja och tillåta sig att arbeta i lager. På så sätt tillåter du dig att arbeta dig igenom verket utan att från början behöver tänka på detaljer. Detaljer kan komma senare
Visst du kan vara superdetaljerad från början på en vit bakgrund och skapa varje del klart för sig tills tavlan är klar, men jag själv känner att när jag gör den typen av tavlor så är det svårt att känna passion och starka känslor när jag tittar på dem, på slutresultatet, det jag ser är bara en superrealistisk tavla, visst vacker men jag känner inte den där inre passionen. Däremot tavlor där jag har jobbat i lager och de har fått växa fram, det som vill komma fram, så kan jag bli ganska emotionell när jag tittar på dem, jag vill titta på dem om och om igen, jag kan känna glädjen jag hade när jag gjorde dem, det är ungefär som om jag är kär i dem. Flera gånger så har jag släckt i ateljén för dagen men varit tvungen att tända och gå och titta en sista gång till på tavlan 😂
Att måla i lager, lite över hela tavlan, och plötsligt låta tavlan komma fram, blir på ett sätt mer något kul att göra än känslan av att det är ett arbete, att man ska göra något som ska produceras.
Men det är lite som livet, man måste ta sig igenom lager av olika saker och efteråt så kan man se och förstå varför det var så och blev så, man ser en råhet som är en verklighet. Man ser upp och nergångar, glädje, passion… lager på lager…
Det här sista året när jag har målat till denna utställningen så har jag gått igenom alla dessa faser och det kan man se i motiven. Jag har tillåtit mig själv att få göra det och ha respekt för vad som nu ville komma fram och vad jag behövde göra för att komma över de svarta hålen. Jag har som tur är lärt mig att man kommer över de svarta hålen, ibland går det fort och ibland tar det lite tid. Jag tror alla skapande människor kommer till dessa svart hål. Börja se de svarta hålen som något spännande, att det är dags att ta nästa steg i utvecklingen, det kommer något nytt.
Och oavsett hur det går på denna utställning så är jag lycklig. Jag är igång igen.
